Fem dagar i Dahjla

Sanden letar sig in overallt. I munnen, ogonen och oronen. Vi har varit i Dahjla i fem dagar nu, fem dagar i det sydligaste och varmaste flyktinglagret som ligger tva timmars bilfard bort fran de andra lagren. Vi bor hos en jattesnall familj och har haft fullt upp trots den obeskrivliga hettan.
Pa grund av att det inte finns mer an nagra fa datorer i hela lagret sa har vi inte kunnat blogga forran nu. Det finns inte heller nagon telefonlinje sa vi har inte kunnat ringa hem. Det finns inte heller elektricitet, bara batterier som laddas med solceller som familjerna anvander for det allra viktigaste.
Vi har anda haft ett spackat schema. I gar hade vi workshops om olika amnen som unga kvinnor, sport och kultur, halsa och miljo, medier och kommunikation och politisk paverkan. Vi utbytte erfarenheter med framst unga kvinnor fran Dahjla.
Innan dess har vi besokt borgmastaren, traffat krigsveteraner och ungdomsorganisationen UJSARIO.
Vi ar valdigt nojda med att vara har men langtar anda hem lite till lagret 27 Februari, som kanns som hemma eftersom vi tillbringade de tva forsta veckorna dar. Pa torsdag morgon ska vi atervanda dit. Vi hors nar vi ar framme. Sahara Libre!